Nu har jag sett filmen 2 ggr.
Första gången grät jag, den är sååå bra.
Nästa gång grät jag ännu mer, trotts att jag visste hur det skulle gå.
Jag vågar inte se den fler gånger, ögonen är förgråtna , hjärtat upplever sorg.
Den har allt som en film ska ha;
vuxen relationer, barn relationer, tonårs problem, skuld, kärlek, fina naturbilder...
En läkare möter konstnärskvinnan (som just då förträngt att hon är konstnär, för att all familjetid har så stora krav).
4 dagar vid havet förändrar deras liv.
Mer vill jag inte avslöja, se den och berätta sedan vad du tyckte.
Carpe diem
1 kommentar:
Supermysig film.
Skicka en kommentar