uttala

Ibland vågar jag inte uttala vissa saker, tror att det kanske inte blir av då.
Kanske en form av magiskt tänkande, som jag använder mej av, trots att jag vet att man inte ska.
När jag va liten skulle man inte gå på alla brunnslock med A, för det betydde avbruten kärlek, och det ville man ju inte ha.
K däremot innebar kärlek, oxå va det bara att tänka på den man gilla.
Som vuxen använder jag mej inte av magiskt tänkande.
Men just nu ska jag göra ng stort, alldeles själv, och då behöver jag det.
Därför uttalar jag inte ordet, tänker det bara, och tar mej dit.
För nu är jag stor flicka, och ska klara mej själv.
Carpe Diem alla som förstår ;)