lyckopiller

Vem hittade på detta fåniga namn? Om man hade blivit lycklig hade det ju varit perfekt, men jag ska berätta sanningen för dej; du blir lite apatisk. Det är väl inte detsamma som lycka?!
För mej är lycka att kunna skratta och gråta. Jag kan inget av det när jag tar medicin.
Mina känslor stängs in. Ibland tycker nog omgivningen att det är praktiskt, för mina vredesutbrott försvinner. Men att va mesig är inte jag! Jag vill plocka fram chilenaren inom mej och säga emot ,diskutera och tycka tvärt om.
Nu kanske det låter som om jag är emot antidepressiv medicin, men så är det inte. Jag hade inte klarat mej utan i mina mörkaste stunder. Nä, det handlar om att jag blir så förbannad när oinvigda i beroendet kallar dem lyckopiller!
Och aldrig pratas det om helvetet när det är dags att trappa ner...

Carpe diem medsystrar och bröder med eller utan piller